Sorg & panikattacker
Det hände något hemskt förra helgen, min fina Emelies syster dog av cancer.
Lider med min vän och hennes familj, dom står inför en riktigt tuff period och
önskar att jag kunde ta bort deras smärta, den är inte kul .. Alla sörjer vi olika
men man måste alltid komma ihåg att det är okej, det är okej att vara arg &
ledsen som att vara glad och skratta.
Jag själv spenderade hela sommaren att vara arg, gick i stort sätt omkring
och önskade att folk skulle börja bråka med mig för att jag ville bråka, ville
slåss. Skulle aldrig starta något själv och blev rädd för mig själv att jag kände
så, för är en sån som hatar bråk, vill inte vara en del av det och har heller aldrig
behövd det . Sen började paniken ta över, har fått flera attacker och det tog
lång tid innan jag vågade berätta för någon men som tur va har jag flera vänner
som mått som jag och visste exakt hur det var och då kände jag mig inte längre
ensam & som ett freak som jag trodde alla skulle se mig som. Eftersom jag förlorade
min katt och inte en människa har ingen sett det som en stor grej, men det är det för
mig och då har jag fått gå igenom allt själv. Jag kan inte ens förklara hur mycket jag
saknar henne, ibland är smärtan så stor att jag tror att jag ska dö. Säg aldrig hur en
annan person känner eller mår, för du har ingen aning om det. Skulle man kunna mäta
känslor skulle jag kunna bevisa allt, men det kan jag inte. Jag är långt ifrån klar med
min sorg, kan inte förstå hur människor klarar av sånt och det gör inte precis saken
bättre att ingen förstår. Flera skulle bli skit arga om jag sa att jag vet hur dom känner
just för att det va min katt och inte typ min syster, själv skulle jag ge allt för att någon
skulle förstå mig..
Emelie du ska veta att jag finns här för dig vad du än behöver, vill du ringa mitt
i natten så tveka inte, vill du inte vara ensam kommer jag på en gång. Jag vet
att du kanske inte gillar att höra det men jag vet faktiskt hur det känns och jag
tänker inte låta dig vara ensam i det här <3
Jo eftersom jag vet hur det är att inte våga prata med någon man känner och om ni känner
samma sak och vill fråga saker eller bara berätta får ni jätte gärna skriva till mig, ni kan skriva
här på bloggen så skickar jag min mail till er (kommentarerna måste accepteras av mig innan
dom syns så ni behöver inte vara rädda att någon annan ska se dom). Sköt om er ! :)
